Idag har jag varit ledig hela dagen. Helt magiskt skönt. Nu är det bara helgen kvar sen har jag jobbat klart min 130% arbetsperiod. Så från och med måndag har jag skitlite jobb istället. Trodde att jag skulle få en procentsats-tjänst på telefonbutiken nu i höst men jag fick här om dagen veta av chefen att så inte var fallet. Så nu är det dags att söka nytt jobb. Får se vad jag hittar, är ju väldigt sugen på att starta eget fortfarande så det kan vara ett bra tillfälle att göra det.
Jag kände att jag behövde skriva av mig om mina tankar kring min livssituation som den ser ut nu. Eller snarare hur jag skulle önskat att min livssituation var. Fick hem en tidning idag där det stod om en bekant till mig som har fått ett stort managementbolag bakom ryggen. Hen i artikeln är 16 år och börjar redan komma igång med sin musikkarriär. Alldeles nyss såg jag en video på en 17-åring som sjöng och spelade gitarr på en idol-audition, hen var svinduktig och har redan börjat bli poppis bara tack vare den sökningen.
Jag börjar känna mig gammal och hoppet som jag så länge haft i kroppen, den där brinnande lågan som säger "fortsätt kämpa, du kommer att nå dina drömmar" börjar sakta men säkert dö ut. Förhoppningsvis är det bara en svacka jag hamnat i, men det tar emot att se och höra yngre som låter bättre än vad en själv gör när man ändå har ägnat sitt liv åt att bli grym. Jävla jobb som ska vara i vägen. Hade jag haft möjlighet hade jag lätt suttit hela dagarna och spelat och skrivit musik. Inte stå i en telefonbutik och sälja på folk saker som de kanske egentligen inte behöver. Det sägs att man ska öva på något i 10 000 timmar innan man är proffs på riktigt, så då blir det så jävla mycket timmar jag behöver som vill bli proffs på allt. Eller ja, det mesta i varje fall.
Nåväl, det kommer bättre dagar.
Hörs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar