Så sitter jag här, dagen före Kulturentreprenörskapsprogrammet drar igång på riktigt och av någon anledning känns det som att det kommer bli ett jävla drag. Lite sådär så jag funderar på om jag kommer hänga med eller bara bli omkörd och bortblåst. Jag samlar ändå pepp och mod för att hitta mig själv på väg mot någon sorts karriär inom musik, något som jag alltid tänkt men det har liksom inte blivit av, inte på riktigt. I mitt huvud har jag dock vunnit flera grammys och skrivit hits i hela världen med alla stora namn i musikvärlden, och shit vad jag har slitit. Nästan så att jag bränt ut mig och börjat fundera på ett annat karriärval med orden "äh, den här branschen är nog inte för mig" utan att ens ha kommit in i den. Tankar, värderingar, principer och föreställningar är kraftfulla saker. Med allt djupdykande och rannsakande av mig själv i sommar har jag lärt mig så fruktansvärt mycket om just dessa, och jag känner att det kliar i fingrarna att ta tag i mig själv och livet med den kunskapen i ryggsäcken. En stor skillnad från förr och nu är att jag gör mer saker och tänker mindre. Det är precis det som jag ska jobba med att bli bättre på, göra mer och tänka mindre. Att tänka är självklart nyttigt många gånger, men min värld har bestått av så mycket tänkande de senaste åren att jag har glömt bort hur man omvandlar dem till handling. Nu jävlar är det ändring på det, så nu sitter jag här med säkerhetsbältet på och håller i hatten.
Imorgon börjar KEP.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar